Jag hatar när man kan få till bilder så jäkla bra en dag, och nästa gång man ska plåta går det käpprätt åt helvete (Läs: Det blev kanske inte riktigt som man tänkt sig). Bilderna jag tog härom dagen på mig själv blev jag faktiskt rätt nöjd med, ljuset låg bra och bakgrunden (som bestod av ett vitt lakarn) hängde perfekt. Nu när jag hade fått i uppdrag att plåta pappa och hans kollega Kjelle till deras företagshemsida ville det inte riktigt stämma för mig, blixten gav konstiga reflektioner, bakgrunden ramlade ner (alternativt täckte inte hela bilden) och jag hade bara noll inspiration, jag blev helt enkelt inte nöjd alls. Men jag har faktiskt lärt mig i efterhand att tycka om bilder lite, det blev inte som jag tänkt mig, men det blev inte illa.

I fredags var jag, far och min kära bror på Ink Bash, tatueringsmässan. Men den var en stor jävla besvikelse med porriga underkläder, en väldigt smaklös eldshow och massa människor som alla är så unika - precis som alla andra. Vi tre kände att vi inte riktigt passade in, eller för att uttrycka det som pappa: Som att kasta in en Kurd i Djursholm.

Har skaffat mig en blixt! Jag förstod mig inte alls på den i början och alla funktioner var rena rama grekiskan. Men tack vare lite blixtskolor på internet samt bruksanvisningen känner mig inte lika lost. Jag blev t.o.m. nästan nöjd med bilderna! Vilket jag absolut inte blev i början med blixten. För den som undrar är det en Nikon SB-900.

Samuel och jag vi kan konsten att bara strosa runt i stan och göra ingenting samtidigt som vi har hur trevligt som helst. Och eftersom jag älskar att fotografera och Samuel älskar att posa brukar det alltid bli en del bilder när vi träffas, som de här från Humlegården.

Nu ser bloggen lite annorlunda ut; jag var väl aldrig riktigt nöjd med hur den såg ut förut och det här känns mycket mer Jag! För att fira lite lägger jag upp en bild som jag nästan hade glömt bort att jag hade: en galoppbild från Täby Galopp den 6/12-09. Det ligger mycket lidande bakom den här bilden och jag kan än idag minnas hur man var tvungen att bryta loss de stelfrusna fingrarna från kameran. Jag skojar inte när jag säger att jag hade problem att skriva i flera dagar efter det. Det var även den dagen jag lyckades elda upp min kameraväska. Okej, jag brände ett litet hål i den. Same, same.

Hästpolo är helt klart en klass för sig. Nog finns det pengar att vinna inom hästsporten men att någon idag skulle koppla ihop hästar med finkläder känns rätt avlägset. Hästsporten är helt klart slitsam och man väljer gärna bort pumpsen för att par gummistövlar när man ska till stallet. Inom hästpolo existerar inte ordet gummistövlar, inte heller jeans, t-tröjor eller gympaskor är vanligt förekommande. Istället dominerar höga kilklackar, vackra klänningar och breda hattar. Kommer man i ett par avklippta jeansshorts, ett knallgult billigt linne och ett hår, som inte är helt olikt Ronja Rövardotters, känner man sig minst sagt lite malplacerad. Trots det är det en riktigt häftig sport att titta på, dock inte helt lätt att hänga med i.

En gång varje årstid har jag plåtat min kusin Linnea och hennes häst Maggie (Magic Girl), och nu har vi tillslut fått ihop alla fyra årstiderna! Här, mina damer och herrar, ser ni årstiden Sommar!

Jenny Hill på Muskö är ett av mina favoritställen. Min gammelmorfar bor där och det är oftast där midsommar firas, i lördags fyllde min mormors syster 65 och då vankades det såklart fest där.

Spenderade flera dagar på Öland med familjen för att hälsa på lite släkt. Hade helt klart önskat mig mer sol och mindre blåst, men trevligt som tusan var det! Jag lyckades bli övertalad att ta ett dopp i 15 grader varmt (kallt!) vatten och smakade min första kroppkaka (aldrig mer).

Morfar och jag, vi har en liten tradition. Varje år besöker vi Skansen. Vi äter lunch, kollar på djuren och äter kringlor. Varje år kommer jag hem med liknande bilder från förra året: den traditionella stubbilden, dalahästarna, mjölkpallen och de gamla gårdarna. Allt är sig likt, förutom människorna på bilderna som lyckas bli äldre för varje år.