Det finns inget som är så avkopplande som att sitta mitt ute i en kohage och snacka med lite höglandskor en solig förmiddag. Med en kamera i handen så var dagen nästan fulländad.

Dammade av kameran idag och följde med ut på promenad i skogen. Jo tack, både frisk luft och lite plåtande kändes rätt fint faktiskt! Och förutom att fira min morfar som fyller 74 (hurra hurra!) har jag dessutom varit iväg till gymmet med Grim. Ja - tro det eller ej - jag har börjat lyfta skrot. Och jag blir rejält pushad av grabbarna grus, som verkar stå ut med mig rätt bra på gymmet, så jag har nog haft konstant träningsvärk sen jag började. Hur ska detta sluta?

Jag har knappt rört min kamera de senaste veckorna, och det har faktiskt känts rätt Ok ändå. Har inte haft några direkta plåtningar eller gjort så mycket intressant så då har kameran fått sig en liten semester. Men nu när det börjar bli höst på riktigt blir jag riktigt sugen på att ha lite höstiga plåtningar i stil med denna på Camilla från förra året. Den här bilden, och de andra från samma plåtning, ligger mig fortfarande varmt om hjärtat. Och visst går det inte att förneka att jag har en jävla snygg kompis?